Tioisjubloggen.se

Tioisjubloggen.se

...nä..zzz..tan alltid morgonpigg...

Om du aldrig vågar pröva dina vingar, hur ska du då kunna veta om du kan flyga? Och om det visar sig att du inte kunde flyga, då kan du alltid försöka igen.

Dä där lät änna könnstitt!?

2013Posted by Eva Smedberg Sat, November 16, 2013 06:45:44

Det är nog jättebra att barnbarnsbarnen är så försigkomna, sa min kund igår, men..jag känner mig lite dum...för ungdomarna är mer allvarliga när dom diskuterar busstidtabellen, än när dom pratar om sex. Och mig, fortsatte min kund allvarligt, mig är det ingen ide att dom frågar. Jag och frugan gör ändå på det gamla vanliga sättet. Jag tittade på honom och nickade vänligt samtidigt som jag kände hur ett ömhetsskratt började ta sig ifrån hjärtat, upp genom halsen och ut i rummet, för han var så gullig och allvarlig och fundersam över hur allt hade blivit...

Exakt precis när mitt skratt ville ut i rummet, knackade det på dörren och utanför stod Shaide, en kund jag inte hade sett på väldigt länge. Hon kom till mig för några år sedan för att få hjälp med sina fötter och den enda tiden jag hade kvar var en väldigt tidig morgontid. Jag tar den, sa hon då. Men det är väldigt tidigt, svarade jag och tänkte på alla barnen, för alla somaliska kvinnor har ju många barn...väl?

Några veckor senare kom hon på den inbokade tiden och jag hade precis hällt ut en påse med leksaker på golvet...till alla barnen!? Shaide tittade förvånat på leksakerna och jag tittade förvånat på henne...Inga barn!? Hur som helst lyckades jag samla ihop ansiktet och när hon under behandlingen berättade att hon och hennes man hade försökt få barn i många år, bestämde jag mig för att aldrig någonsin mer i hela mitt liv, ha några förutfattade meningar om någon.

Och igår kom hon alltså och hälsade på och hon hade blivit mamma till en bedårande pojke som hade hunnit fylla två år. Eftersom jag hade en kund fick dom sitta ner i väntrummet en stund men det tyckte inte pojken var särskilt kul. Den enda leksaksliknande grejen jag har på kliniken är en söt liten gris, som ger ifrån sig ett snällt och glatt grymtande, OM man trycker lite försiktigt på honom. Och eftersom jag aldrig någonsin mer i hela mitt liv kommer att ha några förutfattade meningar om någon, tänkte jag inte på att muslimers relation till grisar kanske är...sådär... Men Shaide tog artigt den leksaksliknande grisen och råkade, i artighetens namn, trycka lite för brutalt på den.

Pojken hoppade nästan ur barnvagnen. Jag hoppade nästan ur arbetskläderna och Shaide hoppade nästan ur sin burka. Efter en liten stund hörs det borta ifrån behandlingsstolen: Dä där lät änna könnstitt...tar ni dö på honom eller...

Ha en go lördag!!

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post115