Tioisjubloggen.se

Tioisjubloggen.se

...nä..zzz..tan alltid morgonpigg...

Om du aldrig vågar pröva dina vingar, hur ska du då kunna veta om du kan flyga? Och om det visar sig att du inte kunde flyga, då kan du alltid försöka igen.

Högtrycksryggar och stövlar

2015Posted by Eva Smedberg Fri, June 26, 2015 06:33:16

God morgon!

Många är väldigt väderkänsliga. Det pratas ganska mycket om just vädret och det är bara till för något år sedan som även jag upptäckte vilket bra samtalsämne det är. Jag är lite hipp som happ och vet oftast inte om det ska regna eller snöa förrän jag är tillräckligt långt hemifrån för att inte kunna byta kläder.

Det finns en fördel med att inte ha koll på väderprognosen. Man blir aldrig besviken, man har lärt sig att gilla läget och sönerna tål vilket väder som helst. Många föräldrar sätter på sina barn väldigt mycket kläder för att de själva fryser och sedan när istiden kommer, då kan de inte gå ut för att kläderna inte räcker till.

På lördag, imorgon, då ska vi ha en picknick i Slottskogen. Det talas om dåligt väder men den som lever får se :)

Kram Eva







  • Comments(2)//www.tioisjubloggen.se/#post286

Under en hel del ofrivilligt skräp...

2015Posted by Eva Smedberg Thu, June 25, 2015 07:06:11

God morgon :)

Tacksamheten och glädjen över livet ökar i takt med de svårigheter vi lyckas ta oss igenom. Nu menar jag inte svårigheterna med att lyckas krångla sig i ett par byxor som, faktiskt, passade för ett år sedan, utan sådant som kanske skrämmer eller som gör riktigt ont.

Jag vet inte hur det är med er men jag ältar, ältar och vrider hela alfabetet ut och in, för att förstå och ta mig igenom och sedan, när det inte finns några bokstäver kvar, då ligger erfarenheterna där de ska ligga och skräpet, det har jag rensat bort.

Men det finns händelser som inte låter sig sorteras, erfarenheter som vi måste lära oss att leva med och förhålla oss till, men alla klarar inte det.

Ibland får jag besök på min fotvårdsklinik, av en hjärtegod man, som har en observant civilklädd vakt på var sida. Och medan vakterna sitter på behörigt avstånd och låtsasbläddrar i någon tidning, pratar jag med den hjärtegode mannen om livet och ibland pratar vi inte alls.

Jag tror att vi människor föds goda, och att det där goda finns kvar hela livet, men att omständigheterna gör oss till de vi blir. Det betyder inte att vi kan gå omkring och skylla våra egna dumheter på någon eller något annat. Vårt liv är vårt eget ansvar, absolut, men ibland måste man ha förståelse för att den där medfödda godheten, gömmer sig under en hel del ofrivilligt skräp.

Och igår var den hjärtegode mannen på besök och vi pratade om livet. Han var solbränd, hade ett annat uttryck i ögonen och när han berättade att han var förälskad, då kunde jag höra hur vakterna förvånat drog efter andan och slutade låtsasbläddra i samma tidning, som de bläddrade i förra gången de var hos mig.

Kram Eva





  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post285

Carpe ögonblicken

2015Posted by Eva Smedberg Sun, June 07, 2015 07:06:19

God morgon :)

Alltså...det här med att fånga dagen. Hur lätt är det...egentligen? Det är mycket lättare att fånga ögonblicken i nuet, när man har nästa månads bokningsschema, almanacka och post it-lappar i huvudet.

Jag försöker i perioder och jag vet att det finns kurser i att vara till hundra procent närvarande, men det borde gå utan en sådan kurs, jag menar, det vet väl alla att det är här och nu som gäller och att imorgon är en annan dag.

Det är bara det, att om man inte har koll på morgondagen om en månad, då kan alla egna företagare, slå igen butiken och gå hem, för då kan vi fånga dagen varje dag, oavsett om vi vill det eller inte.

Njaaä. Jag tror mer på att fånga ögonblicken. Dagen är full av magiska sekundsnabba stunder som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Doften av nyklippt gräs, känslan när bilen går igenom besiktningen...detta året också, skrattet som stannar kvar i kroppen, när sönerna visar att det även finns en rejäl portion humor, mitt i alla vardagsbestyr.

Ögonblicket då man pratar med någon man tycker riktigt mycket om, gillandet efter att ha haft en bra diskussion, trots att man inte tycker likadant och den känsla av samförstånd som uppstår när många har siktet inställt mot samma mål.

Jag skulle kunna rabbla ögonblick hela dagen men jag har inte tid. Jag måste ögonblickligen ut och fånga söndagen och hinna med att leva i nuet :).

Kram Eva









  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post284

Det kanske inte är så viktigt...när allt kommer omkring...

2015Posted by Eva Smedberg Sat, June 06, 2015 07:39:47

God morgon!

Jag köper det här med att bemöta otrevliga människor med vänlighet, absolut. Ingen tjänar på att hålla liv i gamla oförrätter. Det tar inte bara energi, det stjäl tid och plockar små bitar av din livsglädje.

Men jag har en gräns, en inre gräns, och om någon går innanför den, och exempelvis förfular min tanke om att göra bra saker, då dör den vänligheten. Och om det inte kommer någon förklaringen, eller en endaste pytteliten vink om något som kan likna ett förlåt, då ersätts den där vänligheten med...............ingenting.

Jag blir kyligare än den kallaste sten och det finns verkligen ingenting som kan väcka liv i den där vänligheten igen.

Nu händer ju inte detta, som tur är, alla dagar i veckan, för jag är inte en skör viol som bryter ihop så fort det är något.

Det ska mycket till men vissa, inte så många, människor klarar av att, gång efter annan, vända andra kinden till. Och jag undrar hur de gör utan att, någonstans på vägen, bomma igen ingången till det där innersta rummet, där man känner allt på riktigt.

Och om jag hade fått ett hundraprocentigt garantibevis på att man kan ta andras otrevligheter, utan att själva orättvisekänslan följer med in i framtiden, då hade jag gjort det. För det är onekligen mer behagligt att känna värme än att inte känna någonting alls.

Och jag har kanske fel. Det är kanske inte så viktigt, när allt kommer omkring. Man kan kanske nå självinsikt och ha självdistans ändå. Men hur gör man när någon kanske vill ge en kritik. Tar man det till sig, på riktigt, eller vänder man andra kinden till...aaaargh svårt det där...

Idag är det vår nationaldag och det är tur att den infaller en lördag, så att vi är lediga och kan fira den...

Kram Eva











  • Comments(3)//www.tioisjubloggen.se/#post283

I Folkinitiativets Göteborgsanda är alla lika viktiga!

2015Posted by Eva Smedberg Fri, June 05, 2015 05:52:51

God morgon!

Att det är vägen till målet som gör hela resan, är inte bara sant, det får dig även att växa en liten bit, för varje delmål du uppnår på vägen.

Jag har funderat lite kring det här med att engagera sig och det är fortfarande en gåta, hur det kom sig, att jag bara tog ett stort kliv över mina egna tillkortakommanden, och tog initiativet till demonstrationen som gick av stapeln den 22/11 2014.

Jag är inte en person som gillar att stå i rampljuset. Jag älskar visserligen mötet med andra människor, men är vi fler än sju, då blir jag en riktigt tråkig och grå mus. Jag är inte bekväm med att tala inför folk och jag hittar lätt på undanflykter, för att slippa dyka upp på sammankomster, där det stora flertalet redan känner varandra.

Och kanske är det just på grund av det sistnämnda som många av er väljer att inte engagera er. Ni är kanske, precis som jag, för blyga för att ta den där första stapplande kontakten. Och eftersom många av oss redan känner varandra, avstår ni av "rädsla" för att inte passa in.

Till er vill jag bara säga att: Det som gör det här folkinitiativet så unikt, det är att du kan komma och vara precis som den du är.

Vi har ett osynligt kitt som håller oss samman. Vi diskriminerar ingen på grund av ålder eller kön. Vi sätter inte upp handen för den som bor i ett visst bostadsområde och vi respekterar varandras politiska ställningstagande.

Kittet som håller oss samman är en tro på att vi med gemensamma krafter kan förändra, förbättra och tillföra något som saknas i Göteborg idag. Och jag tycker att det blir hysteriskt komiskt när någon beskyller oss för att vara bakåtsträvare, när det är precis tvärtom.

Och när någon bara slänger ur sig att det enda vi gör är att stoppa utvecklingen, då vet vi att dessa människor vill bibehålla politikernas göteborgsanda och att de verkligen har noll känsla för hur orättvist Trängselskatten slår.

Vi vet också att många av dessa människor inte har tagit till sig tillräckligt med information om vare sig ett ja eller ett nej till Västlänken. För ju mer fakta som kommer ut i ljuset, desto mer övertygade blir vi, om att projekt Trängselskatt & Västlänk till slut kommer att åka raka vägen ner i skrivbordslådan igen.

Vårt folkinitiativ har kommit för att stanna och du är viktig och varmt välkommen att delta!

Kram Eva

Nota bene: Västlänken kommer aldrig att byggas. Vi kan bättre!







  • Comments(2)//www.tioisjubloggen.se/#post282

...gemenskap och sammanhållning...

2015Posted by Eva Smedberg Thu, June 04, 2015 07:09:56

God ljuvlig morgon. Idag sken solen en liten stund.

Jag håller som bäst på med att samla ihop det jag har fått vara med om det senaste halvåret. Och den känsla som hela tiden återkommer är känslan av gemenskap och att allt, precis allt är möjligt, om man gör det tillsammans.

Man försöker få tyst på vårt folkiniativ genom att förminska alla som deltar i det, men vad man inte har förstått är, att den här gemenskapen ger oss kraft, glädje och energi att fortsätta kämpa för att förbättra och förändra Göteborg, utan att för den sakens skull förstöra vår stad.

Jag förväntar mig inte att göteborgspolitikerna ska begripa det här med sammanhållning och gemenskap. Sådana löjligt mjuka värden hör inte hemma hos beslutsfattarna i Göteborg och de har, sedan länge, glömt bort att de sitter där de sitter för att vi har valt dem.

Men det som är svårast att tugga i sig är att kända göteborgare är så tysta oavsett om det handlar om ett Ja eller NEJ till Trängselskatt och Västlänk. Det var visserligen en kändis som helt nyligen gav sig in i debatten. Men hon tillförde just inte så mycket mer än att ge luft åt vad hon tyckte om oss som deltar i folkinitiativet.

Det är inte för sådana göteborgare vi fortsätter den här kampen. Vi fortsätter för att vi är övertygade om att det går att förena löjligt mjuka värden med nödvändig och hård infrastruktur.

Nu är det sommar, och mitt engagemang har visserligen saktat ner, men det här är låångt ifrån över.

Kram Eva



  • Comments(4)//www.tioisjubloggen.se/#post281

...den svenska flaggan är även din och min...

2015Posted by Eva Smedberg Wed, June 03, 2015 06:15:23

God morgon!

Hur blev det så här? Hänger det ihop med vår hårt nedärvda Jantelag om att vi inte skall tro att vi är något. Vi ska, helt enkelt, inte tro att vårt land är så mycket bättre än andra länder.

Men Sverige är ett av de bättre länderna att leva i och vi svenskar är justa. Vi tror på att alla jordens människor skall ha samma rätt att yttra sig. Vi tror på religionsfrihet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Men i vår iver att försöka hjälpa så många människor som möjligt har vi tappat bort det här med skyldigheterna, skyldigheterna gentemot oss själva. Det ska inte vara fult att anamma sådant som är typiskt svenskt, men idag låter det sig bara göras av Sverigedemokraterna och det känns även, faktiskt, som om de till och med har lagt beslag på den svenska flaggan.

Det är beklagligt att cirka 100 000 människor har röstat på SD men jag är övertygad om att många röstar så, för att det i dagsläget inte finns något politiskt parti, som vill ta i frågan om hur vi skall bedriva en human integrationspolitik i fortsättningen.

För naturligtvis vill vi fortsätta att hjälpa människor som har det svårt. Men det är tufft att få läsa om hur exempelvis Bert Carlsson håvar in 1,6 miljoner skattekronor i månaden på att driva asylboenden, samtidigt som vi får läsa om att man vill rusta upp och underhålla järnvägen för pengar som är placerade i olika pensionsfonder.

Politik är jätteroligt när man fritt får fantisera om alla jättebra saker man vill genomföra. Men så kommer man till det här med att prioritera, och då blir det jätte jättetråkigt...

Kram Eva







  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post280

...bara en tanke...

2015Posted by Eva Smedberg Tue, June 02, 2015 06:33:55

God morgon!

Tänk om man skulle starta ett helt nytt politiskt parti, ett parti som värnar om människorna. Det är spännande att leka med den tanken. Det är jätteroligt att tänka på allt jättebra man skulle kunna göra.

Men så kommer man till den delen då man måste börja tänka på de tunga bitarna, som handlar om att man nog tvingas prioritera. Och då blir det helt plötsligt jättetråkigt. Det blir tråkigare än de mattelektioner man hoppade över, då när det begav sig.

Jag kan, i tanken, få bukt med både bostadsbristen och arbetslösheten, genom att bygga de 30 000 bostäder som fattas i Göteborg. Det förutsätter visserligen att byggherrarna inte kammar hem riktigt lika stora vinster som idag, men å andra sidan sänker vi skatten.

Vi sänker den inte riktigt så mycket så att det blir sexigt att betala skatt, men vi sänker den så att det blir attraktivt att både arbeta och driva företag i Sverige idag.

I min tanke kommer de som har varit arbetslösa länge garanterat att sätta sprätt på dessa pengar och, i min tanke, kunde de företagare, som slösar tid på att leta "billig" arbetskraft någon annanstans, vara stolta över att de är med och bygger upp Sverige.

Jag kan, i tanken, även förbättra arbetssituationen för exempelvis hemtjänstpersonalen, genom att inte satsa 200 miljoner kronor på en mediaträningskurs för politiker och tjänstemän i Göteborgs kommun.

Jag är helt övertygad om att en sådan kurs inte skulle behövas om politiska ledare, oavsett vilket parti de tillhör, hade tydliga mål med sin politik. För jag tror på delaktighet och det mina vänner. Det är inte bara en tanke...

Kram Eva





  • Comments(1)//www.tioisjubloggen.se/#post279

Dream on & Lycka till!

2015Posted by Eva Smedberg Mon, June 01, 2015 06:04:34

God morgon :)

Ni får ha lite överseende med om texten haltar lite så här i början. Det känns som om jag har varit ute på en lång livsresa och inte riktigt hunnit komma ur resväskan ännu.

Resan har påverkat mig, men jag märker ingen skillnad på mig själv i de stora sammanhangen. Däremot har det blivit viktig att leva i nuet i det lilla. De till storleken små, men till betydelsen stora orden, om att man är glad över att ha så många bra människor i sitt liv, har blivit nästan nödvändiga att få säga.

Jag återkommer ofta till att vi har ett val och att vi äger rätten att välja. Våra val styrs av vår livsresa och vad vi har i den där resväskan. Därför är det viktigt att vi går igenom vårt bagage ibland, så att vi slipper gå och "kånka" runt på sådant vi inte längre behöver.

Alla har vi något i den den där väskan, som kanske inte ens var något att ha, när det först hamnade där, men det ligger kvar och i vägen för sådant som istället skulle kunna tillföra något positivt i våra liv. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Någon annans sanning om oss, är bättre än ingen sanning alls.

Jag funderar ofta på hur politikerna gör för att lyckas kombinera sitt yrkesliv med livet som människa. Går de någonsin igenom sitt bagage eller låter de resväskan stå tung och ouppackad och hoppas på att aldrig någonsin behöva öppna den.

Låt mig då säga så här. Dream on och Lycka till!!















  • Comments(5)//www.tioisjubloggen.se/#post278

Så...back in en annan kind of business...

2015Posted by Eva Smedberg Sun, May 31, 2015 07:01:27

God morgon!!

Jaha, då var man tillbaka där de första irriterade bokstäverna över den orättvisa Trängselskatten fritt fick sippra ut mellan raderna.

Någonstans inombords jublar och bubblar jag fortfarande över allt som har hänt och det högsta jublet handlar om att våga.

Jag vågade och backade inte, utan tog initiativet till en demonstration för Demokratin, mot Trängselskatten och Västlänken, och genom att inte gömma mig bakom ett låtsasnamn, bevisade jag, mest för mig själv, att jag står upp för det jag tror på.

Men även solen har sina fläckar och efter att ha vågat den första demonstrationen, var jag så fokuserad på, att inte tappa bort alla de tusentals människor, som hade visat sitt intresse för den där första demonstrationen, att jag, på eget bevåg, drog igång ytterligare ett evenemang, utan att utvärdera det första och utan att fråga om de som var engagerade då, ville vara med igen.

Jag kommer att ångra just det så länge jag lever och detta oförlåtliga misstag höll på att äta upp mig inifrån. Jag blir varm i hjärtat av all vänlighet, men samtidigt känns det som om jag inte riktigt är värd den, för tänk om människor får veta hur jag bara hade "brötat" på som en dj....a ångvält, då blir deras förakt, kanske hårdare än mitt eget.

Vi kan tyvärr inte påverka det som redan har hänt oavsett hur gärna vi än vill det. Men det är upp till var och en av oss att välja vad vi vill ta med oss in i framtiden. Jag väljer att lära mig av de dyrköpta misstag jag har gjort, sätta punkt och gå vidare.

Jag kommer att minska ner på Facebookandet och jag har tagit en obestämd paus ifrån Evas blogg på det Västsvenska Folkinitiativet, den ideella förening jag var med och startade, för att, först och främst, samla in pengar till demonstrationen den 22/11 2014.

Och tanken med det Västsvenska Folkinitiativet är att, när Trängselskatten och Västlänken är nedstoppad i skrivbordslådan igen, där den hör hemma, då ska föreningen både kunna bistå med lite ekonomisk hjälp och finnas till hands för privatpersoner som bland annat vill uppmärksamma odemokratiskt fattade beslut.

Jag har mött fantastiskt mycket värme och träffat människor, som jag aldrig någonsin skulle ha träffat om det inte vore för vår gemensamma kärlek till Göteborg och oss göteborgare. Dessa människor kommer att för alltid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Kampen fortsätter men för mig har det blivit dags att ta en paus. Och det ska bli roligt att få skriva om mer än sådant som har med Trängselskatten och Västlänken att göra.

Naturligtvis kommer mina morgoninlägg att handla om det också, och om livet, och om jobbet, och om politik, och om möten och om vardagen. Dessutom kommer det, precis som tidigare, aldrig att handla om kläder.

Kram Eva



















  • Comments(7)//www.tioisjubloggen.se/#post277