Tioisjubloggen.se

Tioisjubloggen.se

...nä..zzz..tan alltid morgonpigg...

Om du aldrig vågar pröva dina vingar, hur ska du då kunna veta om du kan flyga? Och om det visar sig att du inte kunde flyga, då kan du alltid försöka igen.

...aj-aj-aj-AAAJ...

2013Posted by Eva Smedberg Mon, November 18, 2013 06:49:34

Det finns människor som, när dom vaknar på morgonen, kan berätta om hur fantastiskt roligt eller spännande dom har haft i sina drömmar under natten. Jag kommer nästan aldrig ihåg vad jag har drömt om, om det inte är en obehaglig dröm vill säga. Jag somnar nästan alltid på tre röda sekunder, hoppar vanligtvis ur sängen lika snabbt och däremellan finns det sällan speciellt mycket att berätta om.

Men i natt har jag drömt...om människor jag känner på Instagram. I natt samlades alla dessa människor hemma hos mig, för jag hade tvingat dom att hjälpa mig med att kratta upp alla löv i min trädgård. Vissa var riktigt förbannade. Dels för att jag själv inte krattade över huvudtaget och dels för att dom hade viktigare saker att göra. Men det brydde jag mig inte om för jag var tvungen att sticka till gymmet och gå på ett löpband.

Till slut, när arbetet nästan var klart, var det någon som sa: Men Hallå Igers! Hon är ju inte aktiv på Instagram längre. Hon tycker om våra bilder men trycker inte på Gilla-knappen. Hon blir glad över våra kommentarer men besvarar dom inte. Då var plötsligt alla mina Instagramvänner på gymmet och buade och någon skrek: ÖKA TEMPOT! ÖKA TEMPOT! och då var det någon som ökade hastigheten på mitt löpband...så idag har jag en fruktansvärd träningsvärk...

  • Comments(8)//www.tioisjubloggen.se/#post117

...Nu så...

2013Posted by Eva Smedberg Sun, November 17, 2013 06:10:03

För några veckor sedan frågade jag yngste sonen om vi skulle börja träna på ett gym tillsammans. Innerst inne trodde jag väl inte riktigt på att han skulle vilja det, för jag är ju, många gånger, en rätt pinsam mamma, tycker han. Men visst ville han börja träna. Ska vi börja nu? Nää, svarade jag panikslaget, inte riktigt nu men snart så...

Jag blev absolut jätteglad och absolut jättetrött och helt absolut medveten om att det inte fanns en chans i världen, att sonen någonsin skulle glömma bort att jag hade frågat. Och i flera veckor har jag sagt att Snart så...

Härom dagen, när jag faktiskt inte kunde med att säga Snart så...en endaste liten gång till, åkte vi runt Hisingen för att hitta ett gym....som passade mammans smak. Det vill säga ett gym fullt med svettiga medelålders halvfeta blekfisar som inte har tränat på väldigt länge.

När vi inte hittade ett sådant ställe fick det bli ett gym som inte hade en bindningstid på ett helt liv, dessvärre såg jag inte heller en enda blek fetknopp. Igår var vi där och jag kunde köra igång direkt. Jag hade redan värmt upp...hemma, genom att riva ut allas garderober, för att hitta några passande kläder att träna i.

Sambon hade varit tyst och inte sagt ett endaste litet ord om kläderna som låg utspridda över hela huset. Några dagar tidigare hade han nämligen vänligt frågat om jag hade något att träna i. Då, för några dagar sedan, hade jag högfärdigt tittat på honom och fnyst: Det är klart att jag har! Vad är problemet?

Nu vet jag vad problemet är. Det finns nämligen inga klädesplagg som plattar till och håller in magen, utan att man förlorar medvetandet. Till slut hade jag hittat en lång t-shirt men eftersom den var alldeles för stor i halsen, drog jag även på mig en tjock collegetröja med en djup luva på, och tänkte att dom har nog fläktar i taket, för jag hade inte sett en enda svettig person där på gymmet.

Sonen var glad och taggad och på något sätt smittade det av sig även på mig. Vi började på löpbandet. Det gick jättebra...för jag såg ingen jag kände, å andra sidan såg jag ingenting alls...för om man har en luva då ska man faktiskt använda den...

God söndag!

  • Comments(5)//www.tioisjubloggen.se/#post116

Dä där lät änna könnstitt!?

2013Posted by Eva Smedberg Sat, November 16, 2013 06:45:44

Det är nog jättebra att barnbarnsbarnen är så försigkomna, sa min kund igår, men..jag känner mig lite dum...för ungdomarna är mer allvarliga när dom diskuterar busstidtabellen, än när dom pratar om sex. Och mig, fortsatte min kund allvarligt, mig är det ingen ide att dom frågar. Jag och frugan gör ändå på det gamla vanliga sättet. Jag tittade på honom och nickade vänligt samtidigt som jag kände hur ett ömhetsskratt började ta sig ifrån hjärtat, upp genom halsen och ut i rummet, för han var så gullig och allvarlig och fundersam över hur allt hade blivit...

Exakt precis när mitt skratt ville ut i rummet, knackade det på dörren och utanför stod Shaide, en kund jag inte hade sett på väldigt länge. Hon kom till mig för några år sedan för att få hjälp med sina fötter och den enda tiden jag hade kvar var en väldigt tidig morgontid. Jag tar den, sa hon då. Men det är väldigt tidigt, svarade jag och tänkte på alla barnen, för alla somaliska kvinnor har ju många barn...väl?

Några veckor senare kom hon på den inbokade tiden och jag hade precis hällt ut en påse med leksaker på golvet...till alla barnen!? Shaide tittade förvånat på leksakerna och jag tittade förvånat på henne...Inga barn!? Hur som helst lyckades jag samla ihop ansiktet och när hon under behandlingen berättade att hon och hennes man hade försökt få barn i många år, bestämde jag mig för att aldrig någonsin mer i hela mitt liv, ha några förutfattade meningar om någon.

Och igår kom hon alltså och hälsade på och hon hade blivit mamma till en bedårande pojke som hade hunnit fylla två år. Eftersom jag hade en kund fick dom sitta ner i väntrummet en stund men det tyckte inte pojken var särskilt kul. Den enda leksaksliknande grejen jag har på kliniken är en söt liten gris, som ger ifrån sig ett snällt och glatt grymtande, OM man trycker lite försiktigt på honom. Och eftersom jag aldrig någonsin mer i hela mitt liv kommer att ha några förutfattade meningar om någon, tänkte jag inte på att muslimers relation till grisar kanske är...sådär... Men Shaide tog artigt den leksaksliknande grisen och råkade, i artighetens namn, trycka lite för brutalt på den.

Pojken hoppade nästan ur barnvagnen. Jag hoppade nästan ur arbetskläderna och Shaide hoppade nästan ur sin burka. Efter en liten stund hörs det borta ifrån behandlingsstolen: Dä där lät änna könnstitt...tar ni dö på honom eller...

Ha en go lördag!!

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post115

Vakna!!

2013Posted by Eva Smedberg Fri, November 15, 2013 06:59:40

Så här vill inte jag att vårt land ska vara. En trebarnsfamilj ifrån Kosova utvisas efter elva år. Båda föräldrarna har arbeten och barnen är fem och tio år gamla och födda i Sverige. Utvisningsbeslutet råkade adresseras till femåringen. Vi har våra rutiner. Det blev fel och vi tar på oss det, säger immigrationsverket. HALLÅ!! Det handlar om människor här!!!

Det här kommer att bli vardagsnyheter om ett visst parti får bestämma. Tyvärr är detta något som många "missnöjesröstare" glömmer bort. Jag har måååånga kunder som är socialdemokrater sedan födseln, men som har fått nog av sitt partis ovilja att lyfta frågan om invandringen. Men det är en fråga som vilar på allas läppar oavsett om man är född här eller inte.

Det finns mellan 10 000-15 000 papperslösa människor i Sverige. Människor som hellre lever osynliga här än åker tillbaka till sina hemländer. Och detta är något jag tycker är så märkligt. Papperslösa vuxna har rätt till sjukvård och papperslösabarn har rätt att gå i skolan men dom kan inte få ett permanent uppehållstillstånd?? Vad är problemet??

Det är detta jag menar med ett tidlås. Nu får det ta mig f-n vara nog med den här låtsasmedmänskligheten. Vi SKA ta hand om alla som lever och verkar här, för inte en endaste liten människa ska leva osynlig i vårt land. Men om ingen lyfter frågan då kommer Sverige att bli ett land som liknar ett annat land som vi föraktfullt kan läsa om i historieböckerna...pax för att vara den som skriver dagboken...

  • Comments(2)//www.tioisjubloggen.se/#post114

...?...

2013Posted by Eva Smedberg Thu, November 14, 2013 04:53:53

Polisen i Uddevalla skulle göra en husrannsakan och blev tvungna att låna Uddevallahems huvudnyckel. Men nyckeln kom bort och bolaget tvingades byta lås på 200 lägenheter.

Vi har också en nyckel på vift...eller på vift...Svensk Fastighetsförmedling har nyckeln till vårt förråd. För tre år sedan fick jag för oss att sälja vårt hus. Men när allt var klart ångrade jag oss och sent en torsdags kväll ringde jag upp mäklaren och sa som det var. Med sammanbiten vänlig röst sa han att det inte gjorde något alls, trots att vi skulle skriva på papperen tillsammans med de nya ägarna någon dag senare, en lördag. Och det var när mäklaren sa att jag skulle ha ett bra liv som jag bestämde mig för att nyckeln till förrådet kan vara kvar på Svensk Fastighetsförmedling.

För två veckor sedan kom en man ifrån posten in på kliniken och gav mig ett kuvert med nycklar och en "plupp" som skulle fungera som en slags nyckel. Vi har fått postboxar på Kortedala torg och för att ta sig in i trappuppgången där postboxarna sitter måste man ha den här "pluppen". Och jag tror att jag tänkte att jag lägger den på ett säkert ställe, så att den inte kommer bort. Och bort kommer den inte för den kommer inte ens fram. Jag har vänt upp och ner på hela kliniken för att hitta "pluppen", och i sökandet har jag även försökt hitta det visitkort som jag fick av postmannen, utifall att det skulle vara något...

Det är konstigt egentligen...för jag brukade ha superkoll...på allt...Någon kunde exempelvis fråga mig: Var är korken till min vattenflaska? Den ligger i köksskåpet närmast kylskåpet, längst in på nedersta hyllan, i en blå plastbunke med små hjärtan på, hade jag svarat...förut...men när någon frågar mig om var saker och ting ligger nu blir det liksom...blankt, möjligtvis ekar det till lite i hjärnkontoret när "hittasakerfrågan" krockar med "harintedenblekasteaningsvaret", men för övrigt är det...tomt.

Jag fyller 47 om ett väldigt litet tag. Det kan vara det.

  • Comments(2)//www.tioisjubloggen.se/#post113

...time out...fd...varsågod...

2013Posted by Eva Smedberg Wed, November 13, 2013 06:07:28

Jag tycker väldigt väldigt synd om Bertil Rignäs, "vilande" styrelseordförande för IFK Göteborg och numera fd vd för det kommunalägda fastighetsbolaget Bostadsbolaget.

Jag tror verkligen att det var rent slarv som fick honom att lämna ifrån sig ett kvitto på en klänning och ange det som lunch. Å andra sidan behöver man nog samla in alla kvitton man kan komma över när man bara tjänar 106 500 kronor i månaden.

Och jag tänker på klänningen...undrar om fru Rignäs har storlek 40? Sedan kan man ju ifrågasätta kommunalrådet Anna Johanssons del i det här, som godkände kvittot.

Hon vill visst till Stockholm...varsågod...

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post112

...inte Lex Maria...inte Lex Sara...utan...

2013Posted by Eva Smedberg Mon, November 11, 2013 07:13:01

Nääääääääää`ä!!!!!!! Jag missade nyheterna igår. Och jag känner att det var bra. För man kan hantera och vara förbannad över kommunpolitikers omdömeslöshet till en viss gräns.

2004 trädde Lagen om Stöd och Service, LSS, i kraft. Den går i korthet ut på att ge alla funktionshindrade en ärlig chans att leva ett bra liv.

Det kan handla om boende med särskild service, att ha en stödfamilj, personlig assistans, ledsagare eller att få en korttidsvistelse utanför det egna hemmet.

Kommunerna har det största ansvaret för att den här lagen följs. Om det blir en tvist med en brukare då tar kommunen hjälp av juristen Jonas Reinholdsson från företaget Kommunlex och jag tänker att; Bra där!?! för en jurist arbetar ju med mjuka mänskliga värden...typ...

Kommunerna anlitar även Reinholdsson för att få hjälp med att "sätta ner foten" och hålla nere kostnaderna för människor med svåra funktionsnedsättningar.

Jag undrar vad han själv kostar när han håller föredrag runt om i Sveriges kommuner? Jag får nog göra en Lex Reinholdsson-anmälan på honom...Ha en bra Måndag!!!



En Lex Maria-anmälan görs när det begås misstag inom sjukvården.
En Lex Sara-anmälan görs när människor far illa på ex ett äldreboende.
En Lex Reinholdsson-anmälan görs när en konsult tar löjligt mycket betalt för att lära kommunala handläggare hur dom ska försvåra livet för människor med någon form av funktionsnedsättning.

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post111

Det är inte alltid det klickar...

2013Posted by Eva Smedberg Sun, November 10, 2013 07:32:39

Det dök plötsligt upp en grön ruta på dataskärmen med ett gult blinkande utropstecken.

Sedan dök det upp en ruta till, och en till, och en till och till sist en svart ruta med en dödskalle på, som talade om att jag hade ett spionprogram...PÅ MIN DATOR.

Jag blev skräckslagen och förväntade mig nästan att få se ett gäng FBI-agenter storma in i huset med dragna automatvapen, så när sambon snarkade till blev det till ett: FREEEEZE...i mina öron. Jag lyfte upp armarna över huvudet men när jag tittade mig omkring var allt precis så lugnt och stilla som det är en helt vanlig lördagsmorgon.

Jag har haft datorn i många år och jo, jag skulle köra en back up och absolut förnya mitt McFee antivirusprogram, defragmentera och köpa nya drivrutiner...typ för jättelängesen. Så jag tänkte att nu är det nog dags att ladda ner lite allt möjligt till datorn. Det hinner jag med för hur lång tid kan det ta!

Idag söndag kan jag tala om att det kan ta exakt hur lång tid som helst. Allting hade gått så smidigt om det bara hade varit att ladda hem grejerna genom att klicka där det står click here...men nää då...när man sätter markören på click here då ploppar det upp en lättklädd kvinna som söker svenska män ???

...första gången hon dyker upp blir man generad, andra gången blir man förbannad, tredje gången försöker man sig på med den snabba varianten dvs ett blixtsnabbt tryck på click here. Men naj..funkar inte..käringen hinner före.

Så tar man sig samman, man har inget val eftersom datorn håller på att krascha. Rutan med tanten får vara kvar, och med spetsen på markören går man alldeles alldeles nära click here, man ber om största möjliga tyyyyyystnaaaaad...och så klickar man...alltså...får jag någonsin se henne i verkligheten då drämmer jag datorn i huvudet på henne. God Söndag!!!

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post110

..f`låt..tänkte på lite annat..

2013Posted by Eva Smedberg Fri, November 08, 2013 06:32:26

Det kändes lite...konstigt...Det gjorde det allt. Igår hade det kommunalägda bolaget Göteborgs lokaler anordnat en föreställning åt sina hyresgäster. Jag och ett 50-tal andra, som också hyr sin affärslokal av Göteborgs lokaler, fick lyssna på komikern Jan Bylund i ämnet "Boosta ditt ego".

Det var inte så att jag satt och funderade över om chefen för Göteborgs lokaler också hade något diffust kvitto undanstoppat någonstans. Det var absolut inte så att jag satt och smygkikade och försökte se om han kanske eventuellt hade en damklänning under kavajen. Nej. Så var det inte.

Däremot tänkte jag att: Fyyyy för att vara chef för någonting i Göteborgs kommun. För även om du är den mest hederliga människan på jorden, så kommer ingen att tro det när du berättar att du arbetar som chef...i ett kommunalt bolag...i Göteborg.

Jag håller med om att massmedia blåser upp vissa nyheter till löjligt stora proportioner. Men samtidigt: Kom igen nu för hel....te!!! Använd våra skattepengar till vettiga saker!!! Och just det ja...Jan Bylund lyckades "Boosta" egot, kanske mest sitt eget men det var en underhållande, igenkännande och rolig föreställning!

  • Comments(0)//www.tioisjubloggen.se/#post109

I made it!!!

2013Posted by Eva Smedberg Thu, November 07, 2013 06:25:08

Today I should try something different. I should try to write a text, that is longer than twenty Instagramletters.

This text is, of course, to each and everyone of you, but today I`ve got my special Instagramfriends on my mind.

People that I never ever had met if it wasn`t for Instagram. People that lives nearby and people from other parts of the world. I consider them as my friends, even though, I don`t know them by heart.

And it is right here my language problems begins CAUSE when I write; I don`t know them by heart...becomes my swedish...well...my brain totally confused.

To know someone by heart is, for me, a person you enjoy with all your heart, so it feels a little odd to write that I don`t. Well...better move on...my workingday is approaching and one should not exaggerate...the twenty words-project is completed. Have a great day!!

  • Comments(2)//www.tioisjubloggen.se/#post108
« PreviousNext »